amertume

En helg fylld av känslor, av alla de slag. Började helgen med glädjerop och glädjetårar. Fick i fredags eftermiddag veta att min äldste bror gått och gift sig (grattis igen!!). Tyvärr byttes glädjetårarna snabbt ut mot chock och sorg. En hemsk massaker av ungdomar med tro på framtiden, vilja och engagemang att förändra och förbättra, som tror på tolerans och solidaritet... ungdomar! Men i all denna bedrövelse så har jag samtidigt varit så glad för hur det norska (och svenska) folket reagerat - med kärlek, omtanke och motståndskraft. De har stått emot viljan att hämnas, viljan att hata. Mitt i allt detta så har jag samtidigt kämpat med det faktum att den gågna helgen var min sista i Montpellier, i alla fall för tillfället. Denna gång är inte bara jag övertygad om att jag kommer att återvända, hela stan är lika säker på den saken. Det är här jag hör hemma!