Gatufesten är ändå Gatufesten liksom

Trots att jag varje år har inställningen att jag ska satsa på bra spelningar och inte trånga öltält där cidern/ölen är mer på händer och fötter än i glas och så småningom i magar, så missade jag även i år en del musik. Men det absolut bästa fick jag se ändå som tur är. I torsdags dansade jag lös till min gamla favorit Jerry Williams. Åh vad jag önskar att jag är lika pigg och lika hård som honom när jag är 67 år! I fredags var höjdpunkten Moneybrother, som jag har längtat! Har velat se honom i flera år men det har aldrig blivit av. Han gjorde mig inte besviken. För att citera en arbetskamrat: "Jag skulle ge min familj för att få ligga med den mannen". Nu vet jag visserligen inte om jag skulle kunna sträcka mig riktigt så långt, men nästan i alla fall. Kan motvilligt även erkänna att jag under fredagen stod och sjöng med till Lena & Orup. Till mitt försvar så stod jag i ett öltält under spelningen, händer något konstigt med mig i dessa tält. Det lördagens program hade att erbjuda missade jag helt eftersom jag gått och blivit gammal. Så det vart inge Marit Bergman eller TSOOL. Hade velat se Miss Li, Marit, A-camp, Two white horses, El Perro Del Mar och TSOOL oxå, men det går säkert fler tåg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0