Murphys lag

Har hittills i mitt liv inte haft någon störra hårkatastrof. Men nu när den väl inträffade slog den till ordentligt. Undra om man kan få FN att klassa mitt huvud som katastrofområde?! Efter ett dygn med ångest och velande bestämde jag mig ikväll för att färga håret, skita i det blonda. Och nu vet jag inte längre vad jag ska säga, men bättre kan jag nog inte påstå att det blev. Det som Schwartzkopf kallar Cayennerött kallas jag morot. Skulle enligt planerna bli härligt kopparrött med lite djup i. Slutresultatet blev ett helt annat. Från att ha haft en hemsk orangefärg i luggen har jag den nu över hela huvudet. Någon som har en trimmer? Tror jag rakar av allt och börjar från noll. Medans färgen satt i håret såg det mycket lovande ut och jag log faktiskt (eller faktisk som Marit sa i ikvällens debatt. Vad hände med alla T-ändelser?!).

Jag som såg fram emot att lämna detta hår-rapporterande bakom mig och istället skriva om saker med substans i, typ kvällens debatt. Eller vänta, den hade ju ingen substans! Kanske skriva om bra musik eller något annat vettigt. Men nä, kan inte fokusera på det för mitt hår lyser så i ögonvrån!

Har en hel del gemensamt med detta nuförtiden, orange och deprimerande


Kommentarer
Postat av: Åsa

Åh, jag som fortfarande minns dig som svarthårig och blir förvånad varje gång jag ser dig i röd kalufs...=) ska du bli blondin nu?

2009-06-05 @ 02:24:01
URL: http://www.antligenblogg.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0